Nadinefritz

Det känns som att du ska dö lite av sorg

 

När du redan från början ligger på botten, och placerar ditt sönderslitna hjärta i någon annans händer för att du själv inte orkar höra hjärtslagen dö ut 

längre, så känns det bra. Befriande, skönt. Du kan andas. När någon hjälper dig igenom sorgen, när någon tar hand om dig,

 när någon får dig att skratta när du vill gråta, när någon är din vän, och när någon håller ditt hjärta i sina händer, ja, då känns det bra.

 Jävligt bra. Det ger en viss trygghetskänsla, en känsla av att allt kommer att bli bra. En relation,

 något att luta sig tillbaka mot när allt annat är ett helvete, ett band som är starkare än något annat. Vänskap. 

 

När denna någon plötsligt hugger sönder det med en kniv och kastar tillbaka hjärtat rakt på dig när du minst anar det, 

och samtidigt skrattar dig rakt i ansiktet, och tvingar dig att försöka hela det själv. När du gett ut allt du har kvar av dig själv,

 när du lät någon komma nära. När du inte förstår någonting av allting, och allting känns som ingenting.

 När du lär dig Eminems ilskna texter utantill och skriker till din spegelbild för att du är så fruktansvärt ledsen, besviken och arg,

 arg på världen, arg på livet, arg på dig själv som lät någon komma tillräckligt nära för att kunna skjuta dig med ett nackskott när du vänder ryggen till, 

ja... då känns det inte lika bra längre. Det känns som att du ska dö lite av sorg, 

för det här var så jävla viktigt för dig och du ville inte bli skadad igen, för du är jävla van vid att blöda. 

Van vid att vara skadad, och hade precis kommit tillbaka från rehabiliteringen av den förra gången du blev krossad.

 Du skadar dig ju alltid, du har aldrig klarat av en hel match, bara träningsmatcher och dom räknas ju inte. 

Just den här skadan gjorde lite mer ont än dom andra, för det kom en tackling från ett håll du inte alls var förberedd på, 

och dessutom en väldigt oschysst sådan. Just den här skadan kanske tar lite längre tid att läka,

 och just den här besvikelsen kanske är lite större än gångerna innan. Förhoppningsvis är du stark nog att försöka träna upp dig själv igen,

 kliva upp, berätta för din medspelare som tacklade ner dig att det inte är lugnt att spela sådär jävla fult, 

och sedan fortsätta spela igen för vi måste fortsätta spela, fortsätta kämpa, slåss, dribbla, passa, finta, 

skjuta i hopp om att någon gång vinna för du måste vara medveten om riskerna med att gå in på planen, 

och såhär kan konsekvenserna se ut om du har någon i ditt lag som egentligen hejar på motståndarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18 juni 2017 20:41 | Tankar |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas